En lång resa

Imorse vände jag mig om till Otto när jag vaknade och sa ”Baby vi är ju i Afrika”. Jag tror ingen av oss har riktigt fattat vad som vi har gett oss in på… men hitintills är allt super fint. Vi kom sent igår men möttes direkt då vi klev av planet av en man med en skylt som det stod Mr and Mrs Josefin Wäppling Bernárdzon.

Sedan flöt allt på väldigt smidigt, vi hamnade i VIP-visa kön och behövde inte svettas allt för länge. Det visade sig att han som mött oss var säkerhetsansvarig på flygplatsen och vi fick ’special treatment’ och fick gå före alla när man kom med väskorna och slapp öppna dom. Vilket, åtminstone för min del, var ganska tur i och med att väskorna inte var allt för lätta att stänga igen.

I tullen fotas man med digitalkamera och lagrar en i något datorsystem när man kommer in i landet… sen sitter ändå tull-killen och skriver tio papper för hand och trycker på stämplar så det tar en hiskelig tid.

Då vi gick ut till bilen från flygplatsen hann vi precis få in väskorna i kofferten innan det började ös regna. I hällande regn kryssade bilen fram genom gatorna och tillslut var vi framme i lägenheten.

Framme i lägenheten blev vi mötta av Mr R och Mr S som är mina chefer och de bjöd ut oss på restaurang. Trötta somnade vi slutligen… fatta va sjukt… Vi har flyttat till Afrika!!